Happy

Idag har jag varit på en "tecken som stöd"-kurs på min vfu-plats. Så kul att träffa mina goa gamla "kollegor" igen. Och visst hade det varit kul att jobba med dem på riktigt (jag har sökt en tjänst där) men då jag fick erbjudande om mitt "kommande" jobb, kunde jag verkligen inte tacka nej. Av många anledningar :-)

Ja herregud vad jag har velat, grubblat och vänt och vridit på alla möjliga alternativ och scenario... För OMG, jag har nog aldrig spekulerat så mycket om något i hela mitt liv! 

Vad tyckte de om mig? Har jag en chans? Vad händer om de ringer mig? Vad händer om jag tackar ja till det? Om jag säger nejtack dit men inte får något mer erbjudande? Kommer jag stå utan jobb? Börja på HM igen???? Haha! Varje dag i 1.5 vecka.. Typ 700 gånger i timman har detta snurrat i mitt huvud.. Ok kanske lite kryddning, men usch va jobbigt det varit.

Och nu. Fy FAN va skönt det känns att VETA! Jag har ett JOBB när jag går ur skolan. Som förskollärare! Galet! Haha

Min magkänsla säger att detta kommer bli såå bra! För så känns det verkligen! Jag hoppas och tror på det här :-)

Nu ska jag sova.. Jag och Mary intar gymmet imorn vid 8.

Pöss