Då jag ibland kan ha många tankar och funderingar i huvudet tycker jag att det kan vara skönt att skriva ner de.. Även lite roligt att senare kunna gå in och läsa vad man gjort, lite som en dagbok. Alltså. Inget märkvärdigt, inga konstigheter - bara lilla jag.

fredag 24 maj 2013

Helt underbara minnen!!

Denna helgen ska vi spendera med fina vänner nere i Halmstad. Marcus har tyvärr match idag och får komma ner senare ikväll. Jag och barnen mös till det och tog tåget ner redan på dan :-)

Tänk vilka minnen som kom när tåget rullade in på perrongen! Marcus bodde alltså där då vi träffades ;-) SHIT! Haha! När jag tänker på det känns det helt galet! Så kär jag var!!! Och är fortfarande såklart men i början är det ju så speciellt ❤

För att ni lättare ska förstå hur stort det kändes ska ni få läsa ett litet utdrag från mitt tal på bröllopet till min man...

"För snart 13 år sedan möttes vi för första gången utanför utestället Carlia "16". Marcus kom fram till mig och sa, lite sluddrandes "faaan, vad du e snygg..." Jag minns inte om det sas mer än så men efter det började vi hälsa på varandra i skolan. När vi sedan träffades ute, pratade vi mer och mer varje gång. Vi drogs nästan till varandra..och jag kände nästan direkt att detta var en kille för mig! 

Dock var situationen sådan att det inte var riktigt vår tid just då... Åren gick men jag hade alltid Marcus i tankarna... Jag tänkte ofta på dig, undrade hur du hade det, vad du gjorde. Hade du hittat dig din drömtjej (eller ja, en reserv istället för mig ;-)) jag funderade på om du var lycklig.. Om du kanske hade hunnit glömma mig.. Jag hoppades inte det!

För på sommare, för snart 7 år sen, när chansen famns att taverna på alla mina frågor, tvekade jag inte en sekund! Och det ska jag faktiskt tacka Min fina vän Kicki för. Hon sa nämligen till mig: "Karin, nu ringer du till Marcus Larsson och tar reda på, en gång för alla, vad det är som ni två har...!"

Och detta fann jag... Min stora kärlek ❤


För visst var det speciellt det vi hade...  Tänk att vi fann varandra på riktigt efter 13!? år... Vi hade verkligen byggt upp luftslott om varandra och hur vårt liv skulle kunna bli tillsammans.. Skulle det verkligen bli lika bra nu när vi "fick"?!? Vågade man hoppas?! Hihi! Underbart! 
Det låter så klyschit allt detta, men vår kärlek är verkligen en saga och jag älskar att tänka på vad vi haft och vad vi har nu... 

"Marcus Larsson och Karin G"
Nu är jag din fru! Herregud så bra livet kan bli ❤ ❤ ❤




Pöss och natti!

2 kommentarer:

  1. ♥♥♥♥♥♥♥

    SvaraRadera
  2. ÅÅh va fint, romantiskt och vilken saga som du skriver! Jätteroligt att du delade med dig av ditt fina minne :) <3

    SvaraRadera